söndag 17 maj 2009

suuck som fan!

varför får man aldrig sluta vara orolig?
Jag förstår inte vitsen med att leva om man ändå bara gör livet surt för sig, OCH andra. Den nu som skapade människan, varför skapade den människan så konstig? Så många frågor, och lär aldrig få nå svar.... tyvärr! Men tröttnar man aldrig? Vill man itne vara "normal"? -vad nu det är, att vara normal?!
Jaa, man lär ju aldrig få sluta fundera....

Nåväl.... ikväll lades pappa in för operation...
Har inte vart orolig elelr nervös eller någe.. förrns nu ikväll :S
Men jag sa åt honom att fan honom om de händer nå, då förlåter jag honom aldrig!
Hoppas han lyssnar ;D Älskade lilla pappa, som du väntat..
jag hoppas allt blir som du vill=) för jaa ääälskareeeej!!!!!
Systra mi kom hit idag en sväng, hon och seb lekte som sjutton o hoppa studsmatta, slogs lite med varann gjorde dom också hehe men de hör väl till ;D

Om du; mr, inte fanns.... skulle jag inte skratta så mycket som jag gör!! HAHAHA!
Du kommer aldrig upp till Seb´s nivå,
men du är verkligen grädden på moset! Höhö ;D

nej, nu ska jag skvallra i telen med älskade Madeleine, sen sova säng :D
Gonattdå! :)



Älskade du

2 kommentarer:

  1. Man slutar aldrig förvånas över hur folk e eller beter sig ;)

    SvaraRadera